Vinteridrottsdag

Lillebror är av den mycket envisa typen. I alla år har han tvärvägrat att åka skridskor trots att både storebror och andra vänner har åkt. Han har nöjt sig med att klättra på snöhögarna som oftast finns vid isbanan.

Förra året fick vi i alla fall på honom skridskorna vid ett tillfälle då vi hälsade på kusinerna i Virsbo. Han hade väl skridskorna på sig i kanske 10 minuter eller så, men det kändes inte som han försökte ordentligt. Gav upp direkt och så vidare.

De sista veckorna har de haft is uppe vid skolan och på jympalektionerna har barnen åkt skridskor – alla utom Alfred det vill säga.

Idag har hela skolan haft vinteridrottsdag då de åkte till Isstadion. Alfred var tvärsäker på att han inte skulle åka skridskor. Men så pratade jag med hans fröken igår då jag hämtade honom och då kom vi in på det här med att han är så envis om skridskoåkningen. Då sa fröken något som fick Alfred att ändra uppfattning. ”Du, det är ju bättre att du lär dig åka skridskor nu. Tänk sen när du går i sjuan. Då är det ju skämmigt att inte kunna åka…”

I eftermiddag när jag hämtade honom från fritids var det en mycket stolt kille som mötte mig. Hans fröken berättade att han hade tyckt det var jätteroligt, så roligt att han knappt haft tid för lite fika. 🙂

Skridskorna ville han ha kvar på skolan så han kan åka på rasterna! Härlig inställning!

 

Antagningsbesked

För två år sedan ställde vi Melker i kö för att börja på Internationella Engelska skolan här i Eskilstuna från fjärde klass.

Idag äntligen, kom antagningsbeskedet.

Melker kom in!

168 elever till sex klasser har antagits. Nu håller vi tummarna för att han och klasskompisen J även i fortsättningen kommer gå i samma klass.

Glad!

 

När pappa är borta

…sover A i pappas säng.

 

Chokladfest 2012

Nu är det dags för årets upplaga av chokladfest, fast i år kommer vi bjudas även på förrätt och efterrätten behöver nödvändigtvis inte bestå av choklad. Här är mitt bidrag:

 

Delvist strömlöst

Åh vad jag önskar att kära mannen var hemma nu och inte i Tyskland på jobb… För ca 30 min sen väcktes jag av larmet som pep till för att varna att den inte hade ström någonstans. Sådär kan det låta då någon enhet (vi har trådlöst system) har batteritorsk. Jag studsar stiger naturligtvis upp för att se vad som händer. Dessvärre blinkar typ alla lampor som finns på larmenheten… Jag tänder lampan i trappan för att se bättre, men det hjälpte föga, jag behövde mer ljus. När jag då försökte tända i hallen funkade inte det. Generellt strömavbrott var det ju inte eftersom det fanns ström på övervåningen. Efter att ha konsulterat proppskåpsschemat vi har konstaterar jag att det är typ 4-5 proppar som gått. Det är bara det att propparna ser hela ut så då är det nog proppen på en fas som gått och dem propparna sitter ute på garageväggen i ett skåp… Gissa vad jag gjorde? Jag kröp ner i varma, sköna sängen och tyckte synd om mig istället! Snart ska jag klä på mig och gå ut i kylan och mörkret, ska bara ligga här en stund och tycka synd om mig lite och samtidigt önska att vi skulle ha ett sånt där modernt propplöst proppskåp… Om larmet fortsätter att varna för strömtorsk? Nä självklart inte, den skulle bara väcka mig för tidigt.

 

Fördelen med pyrolysugn

Känner ni igen ugnar som ser ut så här?

Då är det himla käckt att ha en ugn med pyrolysfunktion. Då slipper man köpa hem diverse ugnsrengöringsprodukter. Det är bara att sätta vredet i rätt position så sköter ugnen om resten. Ugnen värms upp till 500 grader och ugnsluckan låses, efter lite drygt två timmar är det klart och då har all smuts förkolnats och det ser ut så här:

Nu är det bara att låta ugnen svalna och sen torka av med en fuktig trasa. Här ser ni resultatet. Bra va?! Den här funktionen är värd varenda krona!

 

Höstlovsledig

Jag och barnen är höstlovslediga och den här förmiddagen tillbringar vi genom att spela Alfapet tillsammans jag och Melker. Med ”lite” hjälp från mig så vann Melker. 🙂 Ni må tro vad stolt han blev…!

Nu ska vi klä på oss och gå till affären för att kunna baka en kladdkaka tills mormor kommer i eftermiddag.

 

Ensam strumpa söker

Säg att ni oxå har ett gäng ensamma strumpor som ligger och väntar efter sin bättre hälft tvätt efter tvätt. För inte finns det något strumpmonster som äter strumpor?

 

Nya tänder

Jag har ju glömt att berätta att lillebrors framtänder äntligen har brutit igenom det hårda tandköttet! 🙂

 

Förkylt också

Hm, det här var ju inte bra. Inte alls!

I morse var jag ute och sprang (del i maxtestet för 6VU) och det gick väl sådär. Hade inte mycket ork idag och nu så här på kvällen inser jag nog varför; jag börjar bli förkyld. Jag har nyst en del idag och det kittlas i näsan. Typiska början-på-förkylnings-symptom med andra ord… *vill inte*

Jag ligger dock bra till med grundutmaningens 150 km, men jag har inte ens börjat med styrkedelarna. :-(. Har faktiskt svårt att hitta motivationen, tråkigt nog. Usch!

Eftersom Micke är bortrest i tjänsten sen i torsdags (kommer hem tillfälligt i morgon natt men åker igen på måndag förmiddag och kommer hem nästa lördag) och han också ville vara med i 6VU, så funderar jag på att vänta in honom och skjuta fram utmaningen lite. Jag får se hur det blir med förkylningen, kanske den blir lindrig så jag kan köra ”kilometrarna” iaf. Att gå räknas ju också. Sen får jag väl lägga i en högväxel på styrkedelarna.