Vinteridrottsdag

Lillebror är av den mycket envisa typen. I alla år har han tvärvägrat att åka skridskor trots att både storebror och andra vänner har åkt. Han har nöjt sig med att klättra på snöhögarna som oftast finns vid isbanan.

Förra året fick vi i alla fall på honom skridskorna vid ett tillfälle då vi hälsade på kusinerna i Virsbo. Han hade väl skridskorna på sig i kanske 10 minuter eller så, men det kändes inte som han försökte ordentligt. Gav upp direkt och så vidare.

De sista veckorna har de haft is uppe vid skolan och på jympalektionerna har barnen åkt skridskor – alla utom Alfred det vill säga.

Idag har hela skolan haft vinteridrottsdag då de åkte till Isstadion. Alfred var tvärsäker på att han inte skulle åka skridskor. Men så pratade jag med hans fröken igår då jag hämtade honom och då kom vi in på det här med att han är så envis om skridskoåkningen. Då sa fröken något som fick Alfred att ändra uppfattning. ”Du, det är ju bättre att du lär dig åka skridskor nu. Tänk sen när du går i sjuan. Då är det ju skämmigt att inte kunna åka…”

I eftermiddag när jag hämtade honom från fritids var det en mycket stolt kille som mötte mig. Hans fröken berättade att han hade tyckt det var jätteroligt, så roligt att han knappt haft tid för lite fika. 🙂

Skridskorna ville han ha kvar på skolan så han kan åka på rasterna! Härlig inställning!