Vi mötte Orcher i Böda-skogen

Nu på eftermiddagen gick vi en ”upplevelsestig” här på Böda Hamn. Det var en stig likt TV-programmet Barda, om ni känner till det. De enda instruktionerna vi fick innan vi gick in på stigen var att vi skulle akta oss för rövarna som finns i skogen. Alfred, som tycker att Barda är lite väl spännande ibland höll mig hårt i handen och kikade oroligt över axeln. Det visade sig att de första typerna vi stötte på var några ”grönhudade” tjejer. Vi fick bara fortsätta in i skogen om vi var starka och smarta. Så först fick pojkarna bevisa att de var starka genom att krama ett träd och svara på en gåta.

Efter ett tag kom vi fram till en man som hade en brun munkkappa med luvan uppfälld. Även han gav pojkarna lite klurigheter. Det visade sig att vi skulle vända om och följa stigen till alverna. Hos alven skulle en av oss skjuta pilbåge på ”den mörke riddaren”. Det gällde att träffa honom innan han kom ända fram till oss. Melker klarade uppdraget galant.

Nu kunde vi vända om och gå tillbaka till mannen i munkkappa. Han ville veta om vi kom ihåg hans namn (Korp), vilket Melker gjorde. Han berättade också om farorna som lurade i skogen och om vi behövde hjälp kunde de alltid gå tillbaka och be om hjälp.

Vi fortsatte längs stigen och lite längre fram stod de två Orcherna och vaktade. De ville slåss innan vi fick passera men eftersom vi inte hade något vapen kom vi på att vi kunde springa tillbaka till Korp och be om hjälp. När pojkarna kom tillbaka hade de fått låna varsitt svärd som de kunde använda mot Orcherna. Slagsmålet pågick ett litet tag och till slut stod pojkarna som segrare (såklart). Det var kul att se hur de levde sig in i ”leken” och även kul att se att Affe vågade vara med. Han hade väl insett att det inte var något farligt längs med stigen.

Sista anhalten på upplevelsestigen var en form av pussel som skulle lösas på tid. Klarade vi det inte skulle vi bli tillfångatagna som slavar. Som tur var klarade vi det och en skrift stod på pusslet. Det stod något konstigt som vi inte förstod, men det betydde att vi var ”fria att gå”, typ.

Grabbarna gillade stigen mycket. Melker vill ju gärna söka till Barda när han har rätt ålder, så det här var kul tyckte han.