God Jul!

Årets pepparkakshus

Förra året köpte jag formar till att baka eget pepparkakshus och nu var det alltså dags att inviga formarna… Ha, det var ju lättare sagt än gjort… Jag köpte färdig pepparkaksdeg och det är möjligt att köpe-degen beter sig annorlunda mot en deg som man gör själv, vad vet jag för jösses vad den ”svällde” åt alla håll. Bitarna var knappast raka längre. Dörren jag skar bort blev ju större än själva dörrhålet, för att inte tala om skorstenen. Den formen var märklig. Det var en form och så skulle man skära itu den till fyra delar som sedan skulle sättas ihop som skorsten. Maken till snedares skorsten får man leta efter.

Nåja, med lite kristyr och non-stops så kanske den inte blev så himla pjåkig ändå, men den platsar ändå på topplistan av ”norra Europas fulaste pepparkakshus”. Jag köpte färdig kristyr på tub så nu sitter jag här med en öm handled för uj så trögflytande den var.

Själva pepparkakshuset satte jag ihop med limpistol. Det är ju ändå ingen som äter ett dammigt pepparkakshus som stått framme i kanske 3 veckor…

Här kan du se hur skev och ful skorstenen blev.  :-)

Här kan ni se att dörren blev större än dörrhålet, trots att jag skar ut den från ”hålet”.

Bilder från Indien

Nu ska jag försöka skriva några rader om min resa till Indien.

Skyddad: Nyklippta

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Hemma igen

Igår kom jag hem från Indien efter en 21h lång restid.

Jag har upplevt ett spännande land, sett fantastiska tempel men mest varit inomhus i luftkonditionerade hus och bilar…

Jag har tagit en del bilder och kommer med en mer detaljerad rapport så småningom.

Ha det gott!

Packad och glad

Resväskan är packad, handbagaget är förbetett och här sitter jag och väntar på att taxin ska komma och hämta upp mig. Ikväll ska jag upp till Arlanda för tidigt tidigt i morgon bitti går flyget som ska ta mig till Indien. Det ska bli en mycket spännande resa. Jag som aldrig tidigare flygit längre än till Grekland kommer få uppleva något nytt. Det blir en lång morgondag. Totalt kommer jag vara på resande fot i närmare 13 timmar om jag räknat rätt. När vi kommer fram i Chennai är klockan 23.50 lokal tid och jag antar att jag kommer vara sådär lagom mör.

På återseende kära vänner!

Stackars lilla-stora älg

Igår och idag har jag varit på en två dagars konferens i Stockholm och igår då vi åkte hem med tåget hände något trist. Vi hade precis passerat Strängnäs och hunnit åka i kanske 4-5 minuter. Det är becksvart ute och vi är mitt ute i ”noware” mellan Eskilstuna och Strängnäs när det plötsligt dunkar till och så hör man att något fortsätter in under tåget. Strax efteråt stannar vi… Ganska så direkt förstod vi att vi kört på något, allra mest troligt en älg men tänk om det var en människa…. *ryyyys*

Strax efteråt bekräftade tågpersonalen att vi hade kört på en älg och att man nu försökte besiktiga tågets skador. Efter kanske 20 minuter fick vi beskedet att man nu lyckats starta om tåget och att vi alldeles strax ska börja rulla igen, vilket vi oxå gjorde. Tyvärr var den lyckan kortvarig för strax efteråt tvärnitade tåget igen. Nytt besked från lokföraren var att loket hade fått ett ”befintligt fel” vad det nu egentligen betyder…

Mer väntan och till slut fick vi reda på att det bakersta loket skulle dra oss tillbaka till Barva (en plats mellan orterna) där det är dubbelspårigt. Där skulle man koppla loss det loket, köra om tåget och koppla på det nya loket längst fram. När detta skedde fick vi som satt i de bakre vagnarna instruktioner om att gå till några av de tre främre vagnarna och att man skulle bli tvungen att stänga av belysningen inne i vagnarna. Så sista 40-45 minutrarna satt vi i total mörker!! Anledningen till mörkret hörde jag aldrig. Däremot var anledningen till att vi skulle gå framåt i tåget att eftersom man nu kopplat bort det bakre loket så hade man ingen belysning längst bak i tåget. OM vi skulle bli påkörda skulle ingen resenär sitta där… Däremot offrade man en av tågpersonalen som fick sitt längst bak och lysa med en röd lampa! *ler*

Nästan 1½h försenade kom vi slutligen fram till Eskilstuna.

Vaccinering

I onsdags fick jag så äntligen mitt vaccin. I måndags-tisdags-onsdags var det öppet för skolbarn och -ungdomar. Jag hörde att det knappt varit någon kö i måndags och att de även hade vaccinerat vuxna då så i onsdags efter jobbet åkte jag dit. Efter cirka 10 minuter satt jag i bilen på väg därifrån! Så skönt att ha det gjort tycker jag. Igår var det däremot första dagen för allmänheten att vaccineras och det hade varit allmänt kaos vid Parken Zoo tydligen… Jag förstod att det skulle vara så då så jag är mycket nöjd med att jag åkte dit i onsdags. Biverkningar då? Nä inga alls. Visst känns min arm lite öm och så, men idag två dagar senare så känns det bara om jag trycker lite hårdare på armen. Min kompis M är det värre med. Hon fick sin spruta förra onsdagen (eller om det var torsdagen) och hon fick jätte-jätteont i armen. Hon kunde knappt röra armen över huvudtaget. Det värsta släppte efter några dagar men så igår fick hon återigen jätteont i armen. Idag när hon ringde till vårdcentralen fick hon höra att många med henne har fått sin spruta alldeles för högt upp vid axelleden och alla har samma problem som min kompis. Sprutan har hamnat i nerver, senor o slemsäckar därav smärtorna o oförmågan att röra armen.

Så ni som inte fått vaccinet ännu – se för guds skulle till att de inte sätter sprutan för högt upp på armen!!

Tack för att du betalat din TV-avgift

Har ni sett dessa härliga filmer?
Körledaren Gabriel Forss samlade 645 körmedlemmar från körerna ”Du kan sjunga Gospel” och One Voice. Så kul att se deras reaktioner. Kolla särskilt på NK och Sergels Torg. Snacka om maffigt när hela kören kommer in sen.

NK

Sergels Torg
 

Gallerian

T-centralen

Vaccinering

Igår åkte hela familjen Didriksson till vaccinationscentralen här i stan för att låta vaccinera barnen. Egentligen var det barn i ”BVC-ålder”, dvs lillebror som hade möjlighet att vaccineras, men jag hade hört att de tidigare i veckan även vaccinerade syskon samtidigt. Jättebra tyckte jag för då slipper vi (låter hemskt) ta ledigt från jobbet och vara med då storebror skulle vaccineras på skoltid senare i veckan.

Kön ringlade lång utanför entréhuset, den var säkert 200 meter  lång men det gick överraskande fort ändå. Väl inne i huset så visade det sig att det var 20 stycken ”stationer” som vaccinerade samtidigt. När vi stod i kön såg jag att även vuxna fick vaccineras. Det hade de varit noga med tidigare i veckan att det BARA var barnen som vaccinerades. Så jag sa till maken att fylla i ett vaccinationskort och testa och mycket riktigt så gick det bra. Jag hade mer än gärna också låtit mig vaccineras men eftersom jag fick Polio- och Twinrix-vaccinet för mindre än två veckor sedan så vågade jag helt enkelt inte… men så här med facit i hand ångrar jag mig faktiskt lite eftersom man nu säger att ”vaccinet kommer att ta slut tidigare”. På torsdag ska nämligen vaccination av allmänheten starta och som det känns nu efter att ha läst artikeln så lär väl vaccinet vara slut då jag kommer på torsdag… Jag har tyvärr ingen möjlighet att åka tidigare på torsdag heller (öppet mellan 14-19) eftersom jag är i Stockholm på kurs på dagen. *suck* Det är öppet på lördagen och söndagen oxå så jag får väl gå då annars…

Hur gick det då med vaccinering?
Melker var jätteduktig. Satte sig utan knussel i stolen, smålog och sa inte ett smack, varken före, under eller efter. *skönt*

Alfred gick det sämre med kan jag lugnt säga. Han som var så duktig hos doktorn då de satte kanyl på honom… Det slutade med att maken fick sitta och blåhålla honom, han satt fast som i ett skruvstäd och kom ingenstans. Värsta övergreppet… Hela tiden skrek/grät han. Lilla gubben! Han tyckte det gjorde jätteont… Sån tur var så gick det rätt fort över.

På kvällen klagade Melker på att armen var öm och kunde knappt spänna loss bältet i bilen (något överdrivet tror jag. ) Maken tyckte också att det ömmade lite, han kände sig som om han var på väg att bli sjuk. Alfred klagade ingenting på någon ömhet eller så. I morse så frågade jag Melker hur han mådde och han sa att det inte gjorde något ont längre. Ska bli intressant att höra vad han säger nu ikväll. Någon feber verkar ingen av dem ha fått för varken skola eller förskola har hört av sig i alla fall.